Huvudpersonen Julie är egentligen ganska olidlig, men när vi får ta del av hennes perspektiv blir hon mänsklig. I en prolog, tolv kapitel och en epilog får vi följa hennes framfart genom ett norskt solljus som ständigt verkar på väg upp eller ner. Julie söker kärleken, finner den och överger den. Men framför allt letar hon efter sig själv.

Joachim Trier har gjort en rolig romantisk komedi, som sprudlande visar hur den moderna rastlösheten kastar sin skugga även över kärleken. Som tidigare förvandlar han Oslo till en bitterljuv plats där något viktigt är på väg att ta slut. Men filmen befriar också rollen av den sköna tjejen och låter henne springa. För att inte, som Julie säger, längre vara en biroll i sitt eget liv.