I utkanten av Timbuktu, denna legendomsusade ökenstad, möter vi mjukt böljande sanddyner. Genom landskapet flyter Nigerfloden. Vardagen är leende och varm. Men familjeidyllen varar inte. Jihadister tar över i närheten. Musik förbjuds, men tystnar inte. Fotboll förbjuds, men pojkarna spelar utan boll. Rökning förbjuds, män röker i smyg. Kvinnor beslöjas och tvingas bära handskar, men vägrar. Sharialagar dömer till prygel eller döden. Imamen försöker tala de vilseförda krigarna till rätta, utan att lyckas.
Timbuktu liknar inga av våldets Hollywoodskildringar från krigen i Afghanistan och Irak, trots att Sissakos drama är lika grymt, lika upprörande. Han ser värdigheten hos dem som gör motstånd och blandar mörker med ljus. Timbuktu är ett filmiskt konstverk som genom sin intelligenta form lyckas förmedla både politiska och känslomässiga insikter om en obarmhärtig verklighet.