Regissören Jane Campion återkommer till biograferna efter tolv års exil och resultatet är en hybrid; ibland genialisk, ibland frustrerande. Filmen bygger på Thomas Savages självupplevda romanberättelse och är ett kammarspel med oväntade öppningar mot den oändliga vildmarken. Det är stiligt gjort. På så sätt blir filmen lika upphöjd och mystisk som huvudpersonerna utger sig för att vara. De enastående filmiska tablåer som hon lägger ut efter varandra skapar en tät närvarokänsla.

Det är som om Campion också tycker att den som inte själv ser hemligheten i skeendet kanske inte behöver veta om den. Den diaboliska intrigen förstår man först efteråt, när pusslet av bilder, ord och händelser lägger sig på plats.