Det känns ibland som att Ken Loach gör samma arbetarklassfilm om och om igen. Det handlar om vanliga människor som det trampas på, som arbetar och sliter, men ändå får svårt att klara ekonomin och lånen. Det är berättelser som griper tag, med suveräna skådespelarinsatser. Och många av skådespelarna är hämtade direkt från de miljöer som skildras.

Denna gång träffar vi Ricky och Abbie och deras två barn. Ricky lockas att starta en egen budbilsfirma, men fastnar i ett kontrakt som närmast gör honom till slav. Abbie jobbar inom hemtjänsten, tonårssonen krisar och familjen får kämpa för att få ihop ekonomin och att få tid för varandra. Allt skildrat med stark äkthet och mycket känsla.