Det osynliga folket blir synligt i Wim Wenders bästa film på många år. De som städar allmänna utrymmen, sopar gator, sköter enklare matställen och affärer. De skymtar alla runt Hirayami, som försörjer sig som plikttrogen och noggrann städare av Tokyos offentliga toaletter.

Med små medel förmedlar filmen sin hyllning till inte bara en god, medmänsklig och arbetande människa, utan också till en nästan försvunnen kultur. Trädens lövsus, rutinen, kassettbanden med rockklassiker och sen kvällsläsning är Hirayamis närmaste vänner. Det är en vacker, lågmäld och originell film om det lilla livet.