Efter att hans hund dött bestämmer sig den pensionerade Winfried för att besöka sin dotter Ines, som har ett fint jobb som konsult för ett internationellt företag i Bukarest. Han ser ut som en uteliggare med rufsigt hår och säckiga kläder. Dessutom gillar han att sätta på sig peruk och löständer och sminkar sig gärna som zombie. Ines får det inte lätt när han dyker upp på hennes slimmade kontor men hon håller god min.
Det blir en tyst men intensiv kamp mellan far och dotter om vem som ska avgöra hur de olika galna situationer som uppstår ska sluta. Vad som än händer håller de masken och tvingar omgivningen att göra detsamma. Det blir aldrig något uppträde i denna ordlösa kraftmätning. Om det är någon som tror att tyskar inte har humor och att tysk film inte kan vara rolig är filmen en glad överraskning men också en intelligent tankeställare.