Filmen är en uppgörelse med arbetsmarknadens skoningslösa villkor. Nedtonat och i en känsla av realtid får vi följa sjuksköterskan Floria under ett hektiskt nattskift på en underbemannad kirurg-avdelning.
Med perfekt handlag, skyhög social följsamhet och en sällan skådad stresskontroll kastar hon sig från den ena uppgiften till den andra, jämt på språng mellan rummen, till synes oförmögen att brusa upp, dock med en förmåga att kväva ett missnöje fortare än någon hinner se det. Det är uppfriskande med en film som är så tydligt samhällspolitisk utan att peka finger åt någon eller något.