Tioårige Jojo bor med sin buttre och aggressive pappa i ett villaområde. Relationen mellan far och son är usel. De har ingen fysisk kontakt, knappt någon verbal heller – på sin höjd kretsar umgänget kring att skjuta luftgevär och lära sig ”slåss som en karl”. En dag hittar Jojo en övergiven fågelunge som han tar med sig hem. De två blir oskiljaktiga – båda är mentalt vingbrutna ungar som saknar mamma. Filmen är ett familjedrama som hade kunnat utspela sig var som helst i världen.
Det är en imponerande debutfilm på alla plan, inte minst estetiskt. Dialogen är sparsmakad och berättad med lätt hand, stundtals löst impressionistiskt och stundtals stramt, med hårt skurna, utstuderade, bilder. Symboliken kretsar kring fåglar och vatten – men det blir aldrig övertydligt.
OBS! Före filmen Kauwboy visar vi kortfilmen ”Morfar och jag och helikoptern till himlen” (14 min) av regissörerna Åsa Blanck och Johan Palmgren. En fin och känslig dokumentär om vänskapen mellan generationer vid livets slut.