Oscarsnominerade Kapernaum utspelar sig i Beiruts slum. Plötsligt står man bara där i gatudammet, kaoset och smärtan. Det är imponerande att komma så nära och berätta en så pass uttänkt historia med bara amatörer, med ett mycket litet barn i en av huvudrollerna och en tolvårig gatpojke som inte kunde skriva sitt eget namn i den andra.

Kapernaum har ett svindlande djup, ett sug rakt in i en plats som i sin tur öppnar sig mot resten av världen. Filmen kan kännas som en saga med två vackra barn i centrum men allt man behöver göra för att övertyga sig om att filmen är realistisk, och inte sentimental, är att se den.