Får man skämta om andra världskriget? Det går uppenbarligen. Aldrig har väl Hitler skildrats på ett sådant här sätt i en film. Jojo är en nioårig pojke vars fascination till Hitler inte har några gränser. Hans mamma är orolig för sin son som hon håller på att tappa till det tyska nazistväldet. Hon står på den andra sidan och kämpar med näbbar och klor för att rädda offren för diktaturen.

Likt en Wes Andersson målar regissören upp en färggrann arsenal av olika karaktärer. Det är inte varje dag en film med hög dumhetsfaktor på humorskalan lyckas underhålla samtidigt som ett viktigt budskap levereras. Här är skrattet och gråten aldrig en hårsmån ifrån varandra. Regissörens känsla för detaljer gör att JoJo Rabbit höjer sig över flertalet andra världskrigsskildringar.