Den kortvuxne, autistiske Rikard med den förvridna fysionomin är huvudperson i Johannes Nyholms långfilmsdebut. När vi möter honom i inledningen spelar han och bäste vännen Roland ännu en passionerad boulematch. Det är där i boulegemenskapen det mesta av Rikards liv finns, där och i gruppboendet för funktionshindrade.
Nyholms fond och stilgrepp påminner mycket om den blekta vardagsrealism som genomsyrat så mycket spelfilm på senare år. Ett par scener är nästintill outhärdliga; fullgubbarnas mobbning på perrongen, boulekamraternas omröstning och mammans isolering. Det kan låta som om stilbrotten är för djärva och konstlade – men Johannes Nyholm förenar skickligt och generöst kärlek, sorg och existentiell kamp.