Romanen Jane Eyre har tolkats på otaliga sätt genom åren. Den är framför allt en av feminismens mest kanoniska texter med sitt dubbelporträtt av kvinnlig vrede: å ena sidan symboliserad av den milt rebelliska guvernanten Jane Eyre, å andra sidan av hennes mörka skugga, den galet rasande hustrun. Den här gången tar regissören fasta på det gotiska mörkret i sin filmatisering av Charlotte Brontës romanklassiker. Den fåordiga Jane Eyre får en passande inramning i en film där det inte slösas med replikerna. Större delen av filmen består av elegant sammanfogade flashbacks som effektivt omvandlar en tidsmässigt utdragen berättelse till två täta timmar. Just tätheten är kanske det mest utmärkande draget. Här går inte en sekund till spillo, här uttalas inte en överflödig replik, här slösas inte en enda tagning på en betagande men intetsägande panorering. Varje scen är i stället av största betydelse ibland tydlig men ofta outtalad.
This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.