Ida är bland mycket annat ett drama om ett Polen med undanträngda skuldtrauman kring judarnas öde under andra världskriget. Här skildras spänningarna i det polska samhället – med allt från statsbegravningar med konventionella floskler och Internationalen på ljudbandet till frisinnade jazzmusiker. Under några dygn tillsammans med den illusionslösa, kedjerökande och konstant drickande Wanda söker Ida sanningen om mammans och pappans död och varför hon själv skonades.
Det är ett höstgrått, disigt Polen, filmat i svartvitt med endast autentiskt ljus. Det skulle kunna vara både dåtid och nutid. Därmed läggs grunden för ett suggestivt, existentiellt drama som innefattar både katolicism och kommunism och låter slutet vara öppet.