Enorma vattenmassor störtar ner i djupet av det mäktiga Iguazúfallen ackompanjerade av kompositören Matthew Herberts smäktande stråkar. Redan i öppningsscenen av filmen ”En fantastisk kvinna”, som fick Oscar i våras för bästa utländska film, får vi en förebådan om den störtflod av känslor som snart ska komma.
Vi möter den grånande Orlando som gör sig redo för firandet av flickvännen Marinas tjugosjuårsdag, men på natten händer något som gör att filmen plötsligt går från ett vardagligt kärleksdrama till en gastkramande studie i akut människovärdesförlust. Marina är trans och uppfattas som en anomali, inte minst av Orlandos anhöriga. Ämnet är tungt men filmen väjer inte fo?r att blanda hypernaturalism med magisk realism och bagateller.