Filmen är en fri tolkning av Ibsens Vildanden. Grunddragen och den moraliska essensen är desamma som i teaterstycket och Hedwig, ”Dottern” i filmen, är namngiven efter pjäsens rollista. Stone har dock bytt ut de andra namnen och flyttat fram händelserna till våra dagar. Sonen Christian återvänder efter många år till barndomshemmet för att vara med då fadern gifter om sig med sin mycket yngre hushållerska. Det blir omedelbart en konfliktladdad stämning mellan far och son. Alla som har sett Vildanden vet att Ibsen diskuterar svek, skuld och lojalitet. Regissören behärskar ett kraftfullt visuellt berättarspråk. Detta är en typ av dramafilm som görs allt mer sällan, med en stor och namnkunnig ensemble som gestaltar en berättelse på liv och död. Och mycket är just så berörande och starkt som man kan förvänta sig av en bearbetning av pjäsen där ordet livslögn är centralt.