I den värld som föräldrarna i grekiska Dogtooth har skapat för sina tre instängda barn har alla ord som kan antyda en värld utanför villaträdgårdens höga träpalissad fått nya och ofarligare betydelser. Filmen är ett drama som går långt utöver det enskilda fallet och skildrar vad totalitarism gör med människor på ett mera generellt plan.
Det som imponerar i Dogtooth är hur Giorgos Lanthimos med ytterst enkla medel skildrar ett skräckvälde mitt i grönskan, vattenglittret och solskenet. Här finns inga monster, ingen stämningsskapande musik, inga specialeffekter – ändå upplever man det fasansfulla i tillvaron. Men filmens styrka är framförallt att den varken ger några förklaringar och eller kommer med några svar utan överlämnar tankeverksamheten åt åskådaren.