Filmen utspelar sig i en sliten, icke namngiven landsortsstad i forna DDR. Barbara är förvisad och har förflyttats från det stora lasarettet i Berlin till ett litet regionsjukhus. Hon är skicklig i sitt jobb, men alltid iakttagen både på och utanför arbetet. Alla är medvetna om vad som pågår, men en tystnadens kultur råder mellan människorna.
Regissören Petzold skildrar inte människorna i vitt och svart, i hjältar eller förrädare. Alla är sammansatta. Istället vill filmen visa på de val som vanliga människor ställdes inför i DDR och fortfarande ställs inför i liknande diktaturer, samt på den svåra konsten att behålla sin medmänsklighet när man är satt under press. Regissören väljer en lågmäld linje, vilket inte hindrar filmen från att präglas av en vrede över tillståndet i DDR.