Filmens utspelar sig i Marseilles motsatsfyllda geografi och villkor, mellan gamla idylliska arbetarkvarter och nedgångna förortsreservat. Genom en absurd lottning väljs de arbetare ut som måste gå i de senaste nedskärningarna. Detta är inledningen till frågeställningar om hur verklig solidaritet och egoism ställs mot varandra. Utan att diskutera samtida politik eller skylla på någon visar regissören att något har gått förlorat i dagens samhälle. Det handlar om tidens gång och påverkan på grundläggande moraliska och politiska värderingar, på familjeliv och kärlek. Det är lätt att tycka om Snön på Kilmanjaro och dess närmast otidsenliga mod att vilja skildra goda människor som råkar i moraliskt bryderi.