Det där med att ta vägen via magen för att nå mannens hjärta är basingrediensen i denna milt kryddade film från Indien. Ila känner sig osedd och oälskad av maken, som varken ser åt eller tar i henne. På inrådan av en beskäftig släkting våningen ovanför börjar hon fylla hans matlåda med extra omsorgsfullt tillagade måltider, som dock blandas bort bland alla andra plåtburkar och når en helt annan person.
Med en mjuk men bestämd fasthet understryker filmen hur huvudpersonernas vardag på var sitt håll och av olika skäl har krympt ihop och inskränker sig till obligatorisk figuråkning inom mycket snäva ramar. Också i en myllrande mångmiljonstad finns det gott om betungande ensamhet. Det är bitterljuvt och återhållsamt om hur vi kan använda varandra för att skapa dramatik och slippa ur slentrianen.