Efter en familjetragedi flyttar tonåriga Alejandra och hennes deprimerade pappa till Mexico City, med siktet inställt på en nystart. Till en början ser det ljust ut. Han får jobb på restaurang, hon får lätt vänner i den nya skolan. Men efter en incident på en fest förvandlas hennes liv till ett helvete och pappan anar ingenting. Det är en plågsam, stark film som skulle kunna utgöra ett perfekt diskussionsunderlag för frågor om sexuell ojämlikhet, grupptryck och vikten av att våga prata. Problematiken har skildrats många gånger förr, men filmen tar vissa överraskande vändningar. Smärtgränsen går inte riktigt där vi tror.
Estetiskt är filmen väl genomtänkt med statisk kamera, få närbilder, knapphändig dialog, nedtonat skådespeleri och utan filmmusik.