Nader och Simin, ett sekulariserat medelklasspar med 11-årig dotter, separerar när de inte kan komma överens om de ska stanna i Teheran eller lämna Iran med de visum som Simin jobbat hårt för att skaffa. Han vill inte åka ifrån sin alzheimersjuka far. Hon är frustrerad – hans medgivande behövs för skilsmässa så att hon kan resa, men han vill inte släppa dottern. Allt bottnar i en fint tecknad bild av en skilsmässa som inte är mindre sorglig för att den är odramatisk. Men framför allt är filmen en djupt mänsklig och högst allmängiltig berättelse om smärtan, skulden och valen när familjer splittras. Och det i en mästerligt vital filmform.